Spridda tankar om Svenska kyrkan
januari 20, 2008
Som vissa av er vet så är detta med homosexualitet inom kyrkan lite av ett hjärteämne för mig. På grund av vänner, med mera. Och som ni kanske la märke till i det uttalandet så är jag inte emot. Teologiskt sett så sätter jag det dubbla kärleksbudet så mycket högre än allt det som de konservativa kastar omkring sig. Därför, mina kära vänner, blev jag mycket glad när jag för en stund sen (Hmm, en stund? Klockan är fem på morgonen?) snubblade över en gammal “övergiven” blogg: “Spridda tankar om Svenska kyrkan”. Mycket spännande läsning, och teologiska åsikter som ligger mycket nära mina egna. Var mycket befriande läsning såhär i början av terminen, när man ännu en gång slås av alla konservativa teologers inskränkthet.
Dessutom har jag under natten stött på ett dokument som jag inte har läst men som går in under samma tema som föregående stycke. “Homosexuella i kyrkan; Ett samtalsdokument från Svenska kyrkans Teologiska kommitté.” Deprimerande nog hittade jag på några av de sista sidorna i dokumentet en kommentar innehållande en reservation från min lärare i Gamla testamentets exegetik, LarsOlov Eriksson. Dessvärre så verkar det vara en ganska genomgående åsikt bland EFS;arna (länk till EFS Roknäs). Trist att EFS vill arbeta för en förändring inom SvK, för inte vill väl vi bli en bunt bakåtsträvande biblicister?
Hur som helst, nu har jag 51 sidor utredning från Svenska kyrkans teologiska kommitté att läsa när jag får tråkigt någon gång.
Så, varsågoda! Kalla mig liberalteolog om ni vill! (länk till EFS Roknäs)
För mig är det fullständigt obegripligt att du som blivande präst vill höra till den liberalteologiska falangen. Ändå hänvisar du via länken under ordet “liberalteolog” till en utomordentligt stark och avslöjande kritik mot just liberalteologin!
Dagens icke-kristna svenskar och andliga sökare i största allmänhet behöver verkligen inte mer flum-flum och religiöst svammel. De behöver ett klart och tydligt budskap om frälsning och att Jesus är, som han själv lovat, “vägen, sanningen och livet” och “ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
Gud står inte bakom ett urvattnat budskap som tyvärr till stor präglar Svenska kyrkan. Därför har prästerna och du, och andra blivande präster, ett särskilt stort ansvar. Nu behövs ett ordentligt uppvaknande hos kristna kyrkoledare i vårt land!
Jag rekommenderar dig och dina studiekamrater varmt den här färska, tankeväckande debattartikeln av den kände evangelisten Roger Larsson:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1439&Itemid=29
Varför inte låta den här artikeln bilda utgångspunkt för närmare studier och diskussion?
Tack för din kommentar!
Liberalteolog är egentligen ett ord som jag inte tycker om, för att inte säga avskyr. Det är ett ord som inte säger ett dugg om någons teologiska ställningstaganden. I de sammanhang där jag oftast rör mig så blir mina tankar och teologiska ställningstaganden oftast sedda som mycket liberala, medans jag i många andra sammanhang skulle bli sedd som mycket konservativ.
Vissa, till exempel du skulle jag tro, kallar mig liberal bara för att jag inte kan tänka mig att ta en bibeltext ur sin kontext eller bara acceptera en översättning helt okritiskt. Däremot så ser jag fortfarande bibeln (i dess grundtext!) som Guds ord, vilket särskiljer mig från de jag sätter stämpeln liberalteolog på.
Och det du säger om flumm-flumm och religiöst svammel kan jag inte instämma mer i! Som kristna och lemmar i kristi kropp har vi ett viktigt uppdrag, “gå ut och gör alla folk till lärljungar”. Att göra folk till lärljungar, det är att visa på att Jesus Kristus är den enda sanna vägen. Det gör man med evangeliet, inget annat. Genom att berätta om Jesu liv, gärningar, död och uppståndelse. Och genom att förtydliga att han dog för just Dina synders skull, för att du ska bli återupprättad och försonad. Jag anser själv att Svenska kyrkan måste sträva mot att tydliggöra detta evangelium. Men, som den lutherska kyrka vi är så ska vi inte lägga vikten på otydliga och relativt oviktiga delar av skriften, det finns bara EN sak som leder till frälsning; tron på Jesus Kristus, hans död och uppståndelse, att man accepterar honom som ens personlige frälsare.
Hade jag istället varit en av de människor som jag kallar liberalteolog, då hade jag sagt att skriften inte har någon betydelse, att Jesus Kristus var en fin människa som föregick med gott exempel, att alla religioner tillber samma gud och att alla vägar leder till gud. Det ställer inte jag upp på.
Vill också tacka för artikeln! Jag ska skriva ut den och ta upp den till diskussion i ett lämpligt sammanhang. Tack!
Tack själv, Lars, för ditt positiva svar! Det gläder mig verkligen att höra att jag så till den milda grad missuppfattade dig som en “typisk” liberalteolog.
Vad jag förstår har du dessbättre inte så mycket gemensamt med en tidigare ärkebiskop, KG Hammar? Han var en hejare på att få evangeliet om Kristus att bli en mycket relativ historia? För att inte tala om behovet av frälsning och att Gud gör under än i dag.
Dessvärre står de flesta biskoparna i vårt land för ungefär samma ljumhet. Och när hörde du nuvarande ärkebiskopen Anders Wejryd tala om varje människas behov av frälsning, exempelvis texten ur Johannes 3:16 (”Lilla Bibeln”)? Jag har inte hört honom säga något alls åt det hållet.
Är det då så konstigt att Svenska kyrkan tappar medlemmar och att sekulariseringen ökar alltmer i Sverige? Nej, det är en naturlig följd av att “saltet har mist sin sälta”, en avart som Jesus varnade för.
Parallellt med avkristningen av landet ökar också den psykiska ohälsan i många grupper, inte minst bland barn och ungdorar. Många kristna bedömare anser ju att den här ohälsan till stor del är ett symtom på ett andligt och existentiellt vacuum hos många unga i dag. Så uppfattar i alla fall jag tongångarna. Så du har en viktig och stor uppgift framför dig!
Läs gärna den här ledarkommentaren i det här ämnet:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1436&Itemid=31
Här skriver Carin Stenström bland annat så här apropå folkhälsominister Maria Larssons (kd) purfärska förslag om den här ohälsan ska minskas:
“Och hur vill folkhälsoministern bekämpa den epidemiska spridningen av allvarliga könssjukdomar? Hur ska de 145 extra satsade miljoner användas för att minska smittspridningen? Hur omsätts utgångspunkten kropp, själ, ande när det gäller sexualitet och sexuellt överförda sjukdomar?
Kommer det att finnas någon signal i den borgerliga folkhälsopolitiken att sexuella relationer handlar om något mer flyktiga fysiska möten? Finns det någon insikt om kopplingen mellan en alltmer absurd promiskuitet och en okontrollerbar smittspridning. Det borde det finnas. Men har man modet att säga det?”
Allt vad normer och moral heter på det privata området är det inte bara kristdemokrater som hysh-hyshar om. Tystnaden är närmast total även från kyrkoledarna. Inte heller frikyrkornas pastorer vågar sticka ut hakan.
Nu får det räcka. Även för en extrem nattuggla som jag finns det gränser.
Nej, jag har inte mycket gemensamt med någon av de två ärkebiskoparna. Jag tror i alla fall inte det, och jag hoppas att jag inte har det. Fast, främst kanske jag hoppas att de har en del gemensamt med mig. Du känner säkerligen till boken om/av KG Hammar, “Jag har inte sanningen, jag söker den”, bara den titeln säger så mycket om denne man och hans tro att jag tar avstånd från det. För mig finns det bara en enda sanning, och denna sanning är också vägen och livet.
Och nej, det är definitivt inte underligt att Svenska kyrkan tappar medlemmar. Jag är en ganska social människa, och jag älskar att träffa nya människor, göra nya bekantskaper och att få höra andra människors syn på livet. Jag är dessutom konfirmandledare sen ett antal år tillbaka, och en sak är genomgående och återkommer vilken gruppering jag än rör mig i: “Jag tror att det finns något mer, frågan är bara vad”. Nästan alla människor jag träffar på söker en högre mening med livet och svar på alla de stora frågorna, tyvärr kan inte Svenska kyrkan ge några svar som det ser ut idag! Jag har själv sett det alltför ofta hur en sökare testar den kristna vägen på ett enda ställe, Svenska kyrkan, men sen ger upp det försöket, för det finns inga svar att finna där, för du är fri att tro vad du vill inom Svenska kyrkan. Och har en sökare en gång testat kristendomens väg men inte funnit svaren, då är den vägen ett avslutat kapitel, något man inte återkommer till. Svenska kyrkan får representera hela kristenheten, och då måste det göras rätt! Självklart ska Svenska kyrkan fortfarande vara en öppen gemenskap, en gemenskap som alla är välkomna in i, det finns bara en enda sak som måste finnas med. Tron på Kristus som den personlige frälsaren, utan den tron är det inte kristendom, utan den tron finns det inga svar att finna, utan den tron är det ingen kyrka!
Jag tycker på många sätt att det lätt blir lite löjligt med Svenska kyrkan, alla dessa egentligen perifera frågor som diskuteras år ut och år in, det finns en mycket större fråga att ta tag i vad det gäller Svenska kyrkan. Vi måste få in Jesus i centrum igen! Det är först när vi har Jesus Kristus där, i mittpunkten, som människor kan hitta svaren där. Då kanske vi slipper se hur New Age och andra “alternativ” ökar sina medlemsantal varje dag.
Ännu en gång får jag tacka för en länkning till bra läsning! Oavsett hur man tolkar bibeltexter och vad man har för livsåskådning måste man hålla med om att den inställning till sexuella relationer som finns i samhället idag inte är hållbar. Bibeln har delar som är lättolkade och delar som är mindre lättolkade och där man kanske inte ens får fram ett entydigt svar, men oavsett hur man väljer att tolka Bibeln och om man tror på det som står där i eller inte, så måste man kunna se att mentaliteten i samhället inte är hållbar. Kristendomens grundläggande värderingar är viktiga för samhället! Vi måste våga säga det, och vi måste dessutom våga visa på Jesus, att det är bra både för den enskilda individen och för hela samhället, om vi vågar det så vinner vi!
Men om man ska orka sprida budskapet så måste man sova, och det ska jag göra nu! Frid!