ångrar.

inatt ångrar jag mina löften.
inatt går jag tyst omkring och tänker.
inatt fortsätter jag kämpa.

Sol!

Någon som längtar hit?

Lattebloggare

Jahapp, det var väl oundvikligt antar jag. Nu när jag har skaffat en Mac och allt. Nu sitter jag då på ett kafé, Linnéhörnan närmare bestämt (Ja Macco, jag vet, kaffet är bättre på Barista), med Macbooken i knät. Sitter och dricker den obligatoriska latten och bloggar. Dagens blogg ska handla om just kaféet, och vad som händer här.

Egentligen kan man nog dela in besökarna här i tre kategorier. De ensamma som bloggar, pratar i telefon eller jobbar, paren som sitter och pratar om livet i allmänhet och så är det då de som sitter precis bakom mig också, småbarnsmammorna. Eller eventuellt de blivande mammorna. De sitter i gruppen om 2-4 personer och pratar om graviditeter, förlossningar, felvända barn och barnvagnsmode. Jag har hört om den gruppen förut, men jag trodde verkligen inte att det var så illa som det verkligen är. Det finns minst två sådana grupper här inne just nu, och deras samtal är definitivt inte av den typ man helst vill höra när man försöker slappna av och dricka sin latte. 

Så, snälla ni! Ni som är gravida, eller som vill bli, ta de samtalen någon annanstans! Jag vill inte höra!

Vår, både ute och inne.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
-Karin Boye

Våren har kommit till stan och till Lars. Det är varmare ute, och det är varmare i Lars bröst. Allt känns lite soligare, lite ljusare.

Krokusar och slottet.

Mycket att tänka på har våren fört med sig också, och tankarna är faktiskt inte enbart varma och mysiga. Men så ska det väl kanske vara? För visst gör det ont när knoppar brister…

Nu är det vår i alla fall, och ont gör det.

…

…

When it feels like the day is closing in
Somehow I find the faith

…

…

När en flicka talar skånska, ett språk som jag förstår, då känns det lite extra hur mitt hjärta slår.
Stockholmskan är vacker, göteborgskan har sin charm, men när en flicka talar skånska är det nått som gör min så varm. 

Jag förstår nu…

Det är dags för er alla att ge er ut i världen. Ni börjar bli många nu, och jag är beroende av er. Jag är glad för er skull, väldigt glad. Jag önskar er alla allt gott, det vet ni. Jag är väl kanske bara löjlig nu… Jag klarar mig i alla fall. Det är bara att fortsätta kämpa. Jag kommer sakna er.

Ni har alltid en plats i mitt hjärta, oavsett vart ni befinner er.

Jag går ut och går i regnet en stund. Jag gör ingenting dumt, mobilen ligger hemma. Oroa er inte.

Ensamhet…

Känner mig ensam och ganska sådär.. vad heter det? Det känns helt enkelt inte riktigt som om jag behövs. Egentligen så tycker nog i alla någon att jag gör det, men det känns inte som så. Är mitt dåliga självförtroende som gör mig sådan här. Egentligen har jag ju inte dåligt självförtroende, men just nu är det på botten helt enkelt…

Ska snart titta på film med Macco, Linnea och Andreas tror jag i alla fall…

Min älskling är hemma också, det är trevligt. Hoppas att hon kommer hit snart, jag saknar henne massor!

…

…

Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med.