…
maj 29, 2008
You told me how proud you were, but I walked away
If only I knew what I know today
Ooh, ooh
I would hold you in my arms
I would take the pain away
Thank you for all you’ve done
Forgive all your mistakes
There’s nothing I wouldn’t do
To hear your voice again
Sometimes I wanna call you
But I know you won’t be there
Ohh I’m sorry for blaming you
For everything I just couldn’t do
And I’ve hurt myself by hurting you
Some days I feel broke inside but I won’t admit
Sometimes I just wanna hide ’cause it’s you I miss
And it’s so hard to say goodbye
When it comes to this, oooh
Would you tell me I was wrong?
Would you help me understand?
Are you looking down upon me?
Are you proud of who I am?
There’s nothing I wouldn’t do
To have just one more chance
To look into your eyes
And see you looking back
Ohh I’m sorry for blaming you
For everything I just couldn’t do
And I’ve hurt myself, ohh
If I had just one more day
I would tell you how much that I’ve missed you
Since you’ve been away
Ooh, it’s dangerous
It’s so out of line
To try and turn back time
I’m sorry for blaming you
For everything I just couldn’t do
And I’ve hurt myself by hurting you
Omotiverad
maj 28, 2008
Hej alla mina vänner…
Skriver detta mest för att ni ska veta att jag lever, det är några som har hört av sig på sistone och undrat hur det är. Enkelt uttryckt så är det mycket som känns meningslöst, och idag har jag inte ens orkat ta mig upp ur sängen. Känner mig bara omotiverad. Inatt sökte jag i alla fall ett jobb, som nätverkstekniker inom Svenska kyrkan i Uppsala. Jag kommer förmodligen inte få det, men det kändes som ett steg framåt i livet.
Känner efter om det här är att vara fri,
om det här är ett liv med någon mening i.
Regnigt…
maj 14, 2008
Länge sen jag bloggade nu, jag vet det. Men nu är det dags i alla fall. Dags att uppdatera alla mina vänner där ute i världen om vad som händer. Det kommer inte bli ett långt inlägg, men det är ett inlägg.
Jag har varit på möte med studierektorn på skolan idag, det var givande. Jag ska inte stressa igenom studietiden, allt får ta den tid det tar. Det viktigaste just nu är bara att jag blir frisk och mår bättre. Jag lär mig ändå ingenting om jag inte mår bra.
Åkte direkt hit efter mötet, till universitetet. Jag har föreläsning nu, men jag hänger inte med. Mest av allt känns det som om jag kommer svimma när som helst. Hoppas att jag klarar mig ifrån det, men just nu känns det tveksamt. Många tankar i mitt huvud dessutom, gör det inte lättare att fokusera på föreläsningen.
Ikväll åker jag i alla fall till Höllviken, till Sofie. Ska bli skönt att komma bort ett tag från allt.
